Här kommer en liten presentation av mina katter.

 

Oskar heter jag,

men matte brukar kalla mej för Po, Poppe eller en massa andra konstiga namn. Världens goaste kisse säger matte att jag är, jag kurrar, stångas och slickas nästan jämt. Jag tycker det smakar så gott om min matte. Matte brukar säga att jag är en ”slickepott”.

Det är mysigt att ligga i sängen hos matte och farbror Kurt, alltså min husse.

Matte kallar honom alltid farbror Kurt när hon pratar till oss katter.

Hon är lite konstig min matte, men jag gillar henne massor ändå.

Sen har jag ju förstås syrran, Signe, fast hon är inte min riktiga syster.

Hon är väl okej. Signe brukar krypa till mej och sova ibland. Men aldrig…. att jag skulle komma krypandes till henne. Never….  Fast, det är ändå rätt mysigt när hon vill sova med mej. Det där  var en hemlis så lova att inte berätta för Signe.  Signe är en riktig kärring, hon brukar fräsa åt mej vid matskålen så jag blir så rädd att jag måste gå därifrån. Matte säger att om Signe aldrig fräser ifrån, så får hon aldrig någon mat för jag är hungrig jämt.

Jag brukar ge Signe ett riktigt nyp i nacken ibland och jaga henne.

Men oftast är det hon som provocerar mej till bråk så hon får skylla  sej själv.

Annars är jag inte så förtjust i andra Katter. Grannarnas katter, Tarzan, Oliver

och Findus brukar dyka upp ibland, då ska jag alltid springa efter dom.

Det brukar ibland bli slagsmål. Matte säger att jag inte ska springa efter dom, utan i stället låtsas som om dom inte fanns. Men varför då, dom har väl inte rätt att vara på min gård och tjuva min mat som matte ställt ut i kojan.

/Oskar

 

Signe heter jag,

men matte brukar kalla mej för Pi, Pia, Pippi eller en massa andra konstiga namn. Jag diggar min bror Oskar, brukar krypa och sova hos honom ibland, han är såå mysig. Men ibland är han inte snäll med mej. När jag som bäst njuter av att han tvättar mej kan han helt plötsligt hugga tag och bita mej i nacken. Dumma Oskar…..

Han brukar jaga mej också utan anledning, men ibland så kan jag inte låta blir att peta på honom  så då är det ju förstås mitt fel att han jagar mej. När han inte får sin vilja fram med matte och farbror Kurt så brukar han gå på mej i stället.  Jag är så jätterädd för barn och för andra katter så jag måste springa och gömma mej när det kommer någon sådan.  Det är så otäckt att ibland vågar jag nästan inte gå ut, särskilt inte sedan den där Tarzan tittade in på mej i dörröppningen när jag skulle gå ut en morgon.  Hans ansikte stirrade på mej, han såg ut som den värste ”svartepetter”, Hujeda mej………

För att inte tala om grannens nya katt Sigge, den där ungen ska bara jaga mej och leka med mej. Tur att Oskar finns, han bryr sej inte så mycket, den där Sigge ungen  får leka med honom bäst han vill. Men jag undrar jag, vad som händer när Sigge blir stor? Jag är tryggast när jag är ensam hemma med matte, farbror Kurt och Oskar.

/Signe

 

Tack Lisa..../ Pi o Po